Valle har accepterat den nya soffan. Han var skeptisk tidigare. Men man måste förstå honom oxå, den gamla har ju funnits sen barnsben, hans barnsben, å nu är den bara borta helt plötsligt. Man riktigt såg hur förtvivlad han var över det. Han vägrade komma upp i soffan utan gömde sej bakom gardinen mest hela dagarna. Men så en dag hoppade han upp å lade sej bredvid mej å efter det har han börjat gå på upptäcktsfärd å gillar till å med att han nu kan ligga på ryggstödet, vilket han inte kunde på den gamla. Kanske den får några pluspoäng den här då?
![DSC_0093[1] DSC_0093[1]](https://paulastina.me/wp-content/uploads/2013/12/dsc_00931_thumb.jpg?w=630&h=415)
Granen gillar han oxå. Det har han alltid gjort. Det är ju hur mysigt som helst att ligga därunder å gömma sej. Fast nu är det ju en massa klappar i vägen.
Han gillar att slå på pumlorna oxå. Fast han vet att han inte får. Men vad är det egentligen för skillnad att slå på bollen som hänger i ett snöre på pinnen (som ni ser fasttryckt i fåtöljen) å att slå på julgranskulorna? Boll som boll, tycker Valle.
Det tycker inte jag. Så han får allt finna sej i att jag tillrättavisar honom när han inte gör som jag säger. Ibland tror jag att det är mest för att få uppmärksamhet.
![DSC_0097[1] DSC_0097[1]](https://paulastina.me/wp-content/uploads/2013/12/dsc_00971_thumb.jpg?w=630&h=947)
…som att inte han får nog av den varan…egocentriska lilla kattaskrälle…
