Det är med livet som insats jag cyklar till å från vakten numera. Jag känner mej helt splittrad nu, om jag ska önska att snön smälter igen eller om jag helt enkelt får ge upp å gå hela den biten istället å hoppas att nån snäll liten själ stannar å plockar upp mej på vägen.
…det är jag nästan säker på att nån skulle, det är snälla gubbar jag har att göra med… ![]()
(Jag har iallafall reflexer nu så jag syns bra i mörkret.)