Så har den då brutit ut ordentligt, förkylningen, som jag igår trodde var en lindrig sådan. Det visade sej vara helt fel. Men det är för att jag känt att den varit på väg så länge så därför trodde jag att den inte skulle bli värre.
När jag vaknade i morse, H hade stigit upp redan, hoppade Valle upp på hans sida å tyckte att det var dags för mej oxå att gå upp å jag försökte prata med honom, men fick bara fram ett väsande ljud. Nu har jag iallafall fått till rösten så jag kunde kraxa fram att jag inte kommer till jobbet idag.
…med det ser ut att bli en vacker dag iallafall…alltid något…