Ursäkta att jag svär…jag som aldrig gör det annars …men idag vart jag prejad av vägen ut på filen med mötande trafik. Jävla gubbe, säger jag bara, hade jag inte suttit på cykeln hade jag försökt hinna sparka på bussjäveln han körde!
Han ska stanna när han kommer i en utfart…ÄVEN FÖR CYKLISTER! Men icke då, han bara kör ut som en jävla idiot, fastän jag är rakt framför å tittar upp på honom, helt chockad, för jag börjar ju undra om det möjligtvis är Stevie Wonder som sitter bakom ratten. Men han tittar bara åt det håll han ska, som att han medvetet låtsas att jag inte finns där. Blir jag påkörd är det typ inte hans problem.

Det var ju bara en jäkla tur att det inte kom nån bil i mötande fil just då, för annars hade jag nog inte suttit här riktigt än, utan fått ligga på “lassa” ett tag.

Nu vet jag då hur jag inte ska cykla i fortsättningen, man vet aldrig när den där jäveln är ute å far igen å det kan ju finnas fler av hans sort, så det är lika bra att vara försiktig. Man vill ju inte ha inskriptionen “jag hade iallafall rätt” på sin gravsten, om än det lät rätt kul vid närmare eftertanke