Nalle är ju en riktig “pappas pojke” har vi ju konstaterat tidigare här i bloggen, men att Nalle skulle brås så mycket på “farsgubben”, det hade jag ingen aning om.

Till exempel så är de ju båda ganska så korpulenta. Nalle har väl iofs tappat lite i vikt på senaste tiden å vi jobbar på att även H ska lyckas med ändamålet.
Sen så är de båda såna som drar timmerstockar när de sover, om än Nalles påminner mer om små grenar, men ändock, man hör vem han brås på i den här familjen.
Å så är de båda löjligt rättvisa när det kommer till att visa närhet. H är noga med att klappar man Nalle så ska man även klappa Valle å vice versa medan jag å andra sidan inte bryr mej alls i sånt. Är de inte i närheten båda två så klappar jag den andra när vi ses nästa gång. Nalle är dock sin far upp i dagen. Har han suttit hos H i soffan så går han ingenstans innan han suttit en stund hos mej oxå.
Rätt ska vara rätt. Alla ska få sin dos av ömhet 

…för att inte tala om kroppsbehåringen…det är oxå nåt de delar…