På väg hem till stan

Det blev sol lagom till det var dax att åka hem. Tyckte det var synd först, för grabbarnas skull, tills jag kom på att det var sol å fint igår oxå då de valde att springa in hela tiden. Alltså är det inte ett dugg synd om dem, tvärtom, nu måste de ju vara inomhus så då är de väl nöjda.

DSC_1039[1]

Fortfarande regndroppar på rutan. Ovädret drog snabbt förbi.

DSC_1052[1]

Det är så vackert med alla höstfärger.

DSC_1055[1]

Lite löv kvar på träden härhemma, men snart faller de oxå å färgar trottoaren gul.

…undrar just när första snön kommer…

Regn & rusk i väntans tider

DSC_1034[1]

Idag är det återigen ett eländes regn & rusk väder. Å nu minsann är grabbarna ute…?
Igår när det var fint så sprang de in hela tiden å stannade inte ute förrän jag gick ut. Lustiga prickar det där.

Söndag hela dagen å det blir väl bara en enda lång väntan på att få åka hem, antar jag. Finns inte mycket annat att göra. Det är såna här gånger som jag i ren tristess sitter å beställer saker på nätet. Saker som jag skulle kunna vara utan. Men det ska jag inte göra idag. Har bara en tredjedel kvar av sparpengarna så nu ska jag inte slösa ett öre i onödan. Nu drar vi åt svångremmen å försöker hitta på annat att förströ sej med. Men vad? Hemma har jag hur mycket som helst att göra:

  • måla det som vi snickrat på elementskyddet vitt
  • höja gardinstången, stryka å hänga upp hissgardinen samt de nya vita längderna i köket
  • sy de randiga gardinerna till vardagsrummet å byta där (om bara symaskinen funkar)
  • putsa fönster
  • måla kattprydnadssaker svarta å vita (fast ska jag spraya dem måste jag göra det här)
  • ta itu med sovrummet (skulle vara kul att bli färdig före jul)

Men det är ju där det. Alltså får jag vänta tills jag kommer hem.
Frågan är ju bara varför jag alltid får sån energi å vilja att göra saker när jag är borta, för att sen vara som bortblåst när jag väl är hemma å kan sätta igång när jag vill.

…måste skärpa mej nu å få nåt gjort…bara jag kommer mej hem så…

*väntarrrrrrrrrrrrrrr*