Det är märkligt, men det fina vädret till trots ligger Valle å snarkar på övervåningen. Till slut ropade jag att han inte kan ligga å sova bort hela dagen utan passa på att vara ute nu när det kanske är sista gången, man vet ju aldrig. Sömndrucken tassar han nedför trappan å går tvekande ut.

“Jaha”, säger han med morgonrufsiga morrhår, “nu är jag ute…sen då?”

När det är kallt å blött i gräset har jag burit ut å satt honom i stolen där solen skiner så att han ska bli varm å efter det så springer han dit direkt å sätter sej 

Efter en stund hoppar han ner å går iväg en bit…

Då kommer Nalle å får syn på honom. “Är det sant?? Är Valle vaken?”

– Tjena brorsan! – Aaa, tjena tjena…- Vem har skrämt upp dej? – Aaa, skitroligt…haa haa…*muttel*

♥ mina goa grabbar ♥