Mitt i frukosten när vi sitter i godan ro å fikar å löser korsord så dyker den lille gynnaren upp igen. Sorken i tidigare inlägget alltså. Jag ser hur den springer förbi grabbarnas matskål å in under bokhyllan, vidare till hörnskåpet. 

Grabbarna som hela tiden jamat å velat gå ut igen tyckte all of a sudden att det var lika spännande inomhus

Den lilla sorkstackaren satt å tryckte där under, men H flyttade ut skåpet så den sprang ut igen. H tog sopen redo att kunna slå bort den ifall den kom nära å jag upp på stolen i vild panik 

Men det tog inte länge förrän Nalle hade den i sin mun å jag sprang å öppnade ytterdörrarna…”här Nalle”, ropade jag å struntade fullkomligt i att det skvalade friskt därute, ivrig som jag var att få ut gnagaren.
“Spring ut då, Nalle” å Nalle sprang lycklig ut i regnet…å släppte sorken som återigen kom undan…eller?