Äntligen kom vi oss ut! Ungefär 1,5 timme tog det. Det var så skönt att få röra på sej, om än jag har lite ont i höfterna nu. Jag har gått 10448 steg bara på promenaden, för jag tog inte på mej räknaren förrän vi gick.

Det var inte så många hästar som det brukar ute i hagarna, men dessa tre såg vi iallafall. När vi passerade dem på tillbakavägen hälsades vi av ett gällt HIIIII…naturligtvis hälsade jag tillbaka.

Jag älskar ljudet av porlande vatten så oftast vill jag stanna till lite när vi passerar den här bäcken…eller är det en å? Den är inte så djup som en å, men bredare än en bäck…vad heter det då? Nåja, vad det än heter så gillar jag ljudet.

De här gula, fina blommorna lär inte dö av uttorkning i första taget. Den kallas Sumpmarksfibbla…eller så inte…men fin är den likväl 

…nu köttsoppa…eller cheatsoup som H sa…