Sitter här nyvaken efter att ha snarkat gott i soffan en timme ungefär. Sov väldigt dåligt i natt, naturligtvis pga oro för min uppsägning, trots att jag egentligen inte är orolig. Nej, det är mer för att det känns som att jag blir tvingad till det. Mot min vilja. För egentligen vill jag ju inte sluta. Jag trivs ju så bra. Med livet å jobbet å…allt! Jag vill inte sluta mitt jobb. Jag vill att det ska vara som det var, utan förändringar som gör det jobbigare å stressigare för mej, som gör att jag vill sluta.
Men om jag slutar, vem vet, det kanske blir ännu värre på nya jobbet.
Jag testade idag. Det blev ett jäkla hattande hit å dit. Resultatet inte som jag vill, men är det så det ska vara så…fine by me. For now.
Kanske jag kan sträcka mej att stanna till sista juni (så klarar jag mej under sommaren utan att ta av sparpengarna). Men bara kanske, vi ska prata först. I lugn å ro, som di sa. Jag ska få smälta detta innan så jag inte är så arg så jag bara ser rött.
Det kan ju faktiskt funka.
…fortsättning följer…
paulastina.me 