De flesta svarar “man blir inte vuxen, man blir bara äldre, men innerst inne är man ändå likadan”.
Hmm, vet inte om jag håller med. Alla, som får ha livet i behåll, blir vuxna. Däremot huruvida de är mogna eller inte är ju individuellt.

För mej blir man vuxen vid 25 års ålder, när hela hjärnan är färdigutvecklad, men det betyder för den skull inte att man är mogen då. Mognad har inget med vuxenhet att göra. Det finns många tonåringar som är väldigt mogen å många vuxna som är totalt omogen.
I en viss ålder förväntas det av dej att du ska bete dej vuxet. Om en 16-åring står å klottrar på en vägg med spritpenna så tänker man “ja se dagens ungdom!” Om en 25-åring gör det så tänker man “men herregud, vuxna människan!”
Att vara vuxen med barnasinnet kvar är en bra kombination, men inte om du är vuxen å barnslig (med ett barns värderingar).

Likadan livet igenom tror jag inte att någon kan vara. Man ändrar uppfattning om en massa saker. När jag just började bli vuxen kunde jag bestämt hålla fast vid en åsikt, för att efter en tid göra en helomvändning. Jag känner inte längre likadant för vissa saker. Mina reaktioner är helt annorlunda idag jämfört med när jag var ung. Men det kommer av livserfarenhet. Allt man går igenom i livet formar en person å gör en till den man är senare i livet.

…alltså må det finnas hopp än, även för mej