10 september, 2010

Här sitter jag, med livet i behåll, dock med ett jätteblåmärke på låret efter en strapatsrik tur med mopparna.
Ni minns kanske den där smala bron med de uppstickande spikarna som H alltid fick köra över med min moppe. Idag skulle jag prova köra över den själv. Hhhrrmm…jag körde fram en bit (från det håll där H står) å som ni ser så lutar bron där, vilket innebär att jag inte når ned med foten så när jag skulle över å började tippa åt det hållet så trampade jag med foten i luften å så…eeehh…tippade jag lixom helt å hållet å brakade rätt in i räcket som gav vika å så bara ajöss å goodbajs ned i diket!

Eller inte riktigt ända ned utan i sluttningen på väg ned i diket (tur det) å H vart så rädd så han bara släppte sin moppe så styret lossnade på den i nedslaget, men det visade sej sen att det inte gått av nåt utan en mutter har saknats hela tiden så det var ju samtidigt tur att vi upptäckte det sådär å inte på nåt annat hemskt sätt. Min moppe fick inte en blessyr (oxå en jäkla tur) men jag har som sagt ont i låret.
Men vi åkte hem å H fixade sitt styre å sen åkte vi iväg en annan lite säkrare sväng. Å jag kommer aldrig mer att prova köra på den där bron förrän alla spikarna är nedslagna så att man vågar köra rakt på å gasa ordentligt, för då är det inga problem att ta sej över.

Väl hemma åt vi Bullens varmkorv med bröd å det var jättegott, för det var så längesen vi åt det.