Jag förstår mej inte på folk. Innan de sänkte a-kassan klagades det på att det var fördjävligt att man ska tjäna lika mycket på att gå arbetslös som på att jobba. Vem vill jobba då lixom?
Jaha…då sänker man a-kassan å ändrar reglerna lite så det inte är lika lätt att bara jobba ett halvår å sen stämpla ett år.
Nä då var det minsann inte bra. Hur ska man nu klara sej om man tappar jobbet?
Sen klagas det på att det kostar för mycket att jobba. Det är dagisavgifter å transporter som ska betalas å då kan man lika gärna stanna hemma, för man har ut lika mycket då.
Jaha…då inför man något som heter jobbskatteavdrag. Dvs alla som arbetar får lite lägre skatt att betala för man har mer kostnader än de som inte jobbar.
Nää då var inte det heller bra, för då är ju det orättvist.
Men…hur ska ni ha det egentligen? Vad vill ni? Ska alla som överhuvudtaget lever ha samma inkomst kanske? Ingen ska behöva arbeta om de inte vill å de som vill kan ta hand om allt vi behöver här i landet.
Om nån får lust att operera en cancerpatient så får han väl göra det då. Å den som vill får städa upp efteråt å sterilisera allt å om det möjligen kunde finnas nån som ville tvätta sängkläderna så vore det ju bra. Å om nån kunde vara schysst att köra patienten till sjukhuset så bara säg till. Å utifall att patienten inte kan byta bandage å rengöra såret efteråt så vore det ju bra om vi hade nån frivillig…någon?
Det skulle ju inte heller vara rättvist. Varför ska de ha samma levnadsstandard som de som låg hemma i soffan eller var på resande fot under tiden medan de räddade livet på å tog hand om den stackars sjuklingen?
Jag vet inte…som sagt, jag förstår mej inte på folk.