…så gick vi en till promenix genom byn. Det tog väl ca 35-40 minuter

å hemma i stan gick vi 70 minuter å det var då för väl med tanke på

som man stoppar i sej…*hehe*

 

Kom å tänka på  hur det var med X:et  när vi började motionera.  Då

orkade han inte gå så långt utan att bli andfådd å få ont i ryggen.  Nu

kan han gå över en mil lekande lätt å pratar på obehindrat utan att bli

andfådd. Tänk, det trodde han inte då…han tyckte mest att jag var en

pain in the ass. Men iallafall så kanske den painen räddade hans liv.