Dag: 25 december, 2008

 

Tog fram lövbiff ur frysen, för här ska bli annat än julmat till middag.

Det  blir lövbiff  med wokgrönsaker…ingen  potatis  eller  annat som

innehåller  mycket  kolhydrater.  Nä, bara wokgrönsaker,  för nu ska

X:et  bli av med kaggen.  That’s for sure.  Nu ere no mercy…nu har

jag iklätt mej PT-uniformen igen. Paula Skipper e tillbaka!

 

Såg  på  tv4fakta  igår, "först till olycksplatsen" eller  nåt  sånt hette

programmet,  å det  var  en man  som fick  en massiv hjärtinfarkt å

bokstavligen  dog  där inför  allas  ögon. Han  satt upp i  sängen när

ambulansperonalen kom, med  svåra  smärtor i  bröstet, men vaken 

å pratade.  När  de  skulle  hjälpa honom upp för å lägga honom på

båren  så tuppade  han av  å  blev stel  som en  pinne först,  för  att

sen bara säcka ihop i sängen. De slängde honom på båren å började

HL-räddning. De fick defibrillera för att få igång hjärtat tre ggr å den

stackars frun grät å skrek åt honom att andas.

 

Det var hemskt!!  Han var inte särskilt gammal heller.  Kanske i min

ålder.  Men stor kagge å rökare  å det är ju de största orsakerna till

hjärtinfarkter.  Så jag vart ännu mer taggad att kämpa vidare  med

X:et. Han ska inte råka ut för nåt sånt! Over my dead body!

 

Mannen  på  tv  klarade  sej  iaf  å  han kom  å tackade ambulans-

personalen  för  att  de räddade  hans liv. Han  hade slutat röka  å

skulle ändra på sin levnadsstil.

 

Det är så viktigt med motion å bra mat å att lägga bort ciggen. Om

man vill leva alltså.  Ni har så mycket  annat att leva för,  inte bara

ciggen.  De kan inte vara det enda nöje ni har i livet…det finns ju

hur mycket  som helst  att göra istället,  som är bättre för hälsan å

ekonomin.  

 

Tänk på det. Innan det är för sent. Innan ni ligger där, med skräcken

i ögonen å undrar  om det är dax nu.  Om livet inte skulle bli mer än

så. Med ångesten över att ni prioriterade ciggen framför livet.

 

 

 

 

 

Glesa snöflingor dalar sakta ned från en uppsprickande himmel som

ger löfte om klart och soligt väder. Temperaturen ligger på behagliga

-6 grader och jag travar fram med mina gåstavar. Benen värker lite,

men jag stretar vidare i vetskapen om att jag inte har långt kvar.

Snart får jag sätta mig ned med en skål havrefras i mjölk och en

kopp kaffe. Snart får jag vila mina stackars ben och känna hur det

rycker och hoppar i dem efter ansträngningen.

 

Låter som en början på en bok. Men det är bara jag som har ett

så vackert vokabulär =)

 

Det är en härlig dag. Juldag för att vara exakt. Å snart är allting

över. Snart ska julen städas bort igen å samma vemod kommer

att infinna sej som alltid när jag gör det. Men sen blir jag glad

igen när man hänger upp nya gardiner å man ser fram emot ett

nytt år med nya upplevelser.

Dagarna blir längre å våren är i antågande.