Dag: 19 december, 2008

 

♥♥♥

 

 

 

Nu äntligen kom det hem ett brev att min hemtelefon är

uppsagd fr.o.m 090317

 

Ingen idé att betala abonnemang på en telefon som man aldrig använder.

Så då kommer jag spara ca 500 kr per kvarttal då =)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…för nåt som inte ger mej nåt. Jag gör som dem. Väljer den enklaste vägen.

Ger upp å skiter i. Då är man ju bäst, för man är inte bra om man klarar för

mycket. Nån brist måste man lixom ha å min brist är att jag just har svårt

för folk som är mina totala motsatser.

 

Idag jobbade jag till 13.40 men stannade kvar å pratade med en kvinna som

är så trevlig så jag åkte hem vid 14.00.

 

Det blir att slappa å slöa ikväll å inget godis till tv:n. X:et har fuskat så nu får

han inget å det innebär att jag inte heller får, men det gör inget, åt ju inget mer

än ostbågar å chips förra helgen. Jag sa ju till X:et att han får äta daimen själv

å då menade jag inte nu i veckan utan på lördag som vi har sagt…att det "är

bara på lördag". Han har snaskat i sej dem lördag, söndag å tisdag! Jag vart så

j-a besviken. Här kämpar man som fnaaa för å hjälpa honom att gå ned i vikt pga

högt blodtryck å diabetes å så behöver man bara vända ryggen till så smäller han

i sej allt godis på en gång.

 

Jag är ju lixom inte hans fångvaktare, han måste ju tänka själv vad han stoppar

i sej. Inte nog med det. Ovetandes om han godisintag har jag ju tyckt att han

är värd en glassbåt om kvällarna. Så det har han oxå tryckt i sej, plus maten

vi har ätit bara en stund innan, för han kommer ju rätt sent å på mindre än tre 

timmar har han ätit mat, glassbåt å godis, precis som att hans kroppsform å

hälsa tillåter det…*suck* 

 

Jag tror jag ger upp där oxå. Har ju sagt det förut, men jag är ju en kämpe, men

nu känns det som att det jag gör är totally förgäves. Han vill ju inte själv. Det är ju

bara när jag säger till som han kommer ihåg vad han får äta å inte får äta.  Själv

struntar han ju i det.  Why bother? Lika bra att låta hans blodsocker skjuta i höjden,

låta honom dras med kilona å med det höga blodtrycket. De får väl operera honom

oxå, som de gjorde med hans kompis, när hjärtat inte orkar mer. Fast i såfall får

han hålla sej hemma, för jag ids inte ta hand om honom…nej, nej.

Det får hans mamma komma ned å göra.

Eller så får han åka upp.

 

Att jag är hård? Nä-ädå…inte alls. Jag har gjort allt för att förebygga, men

orkar inte kämpa i motvind hur länge som helst. Jag är oxå bara människa.