Dag: 24 oktober, 2007

 

 

 

 

 

…så rastlös. Kanske man skulle ta sej en liten promenix i mörkret. Kan ju gå å

posta den där till Bonniers bokklubb så jag inte får nån bok jag inte vill ha.

 

Ringde till jobbet å sa att jag kommer imorrn. De e skönt å va hemma, men

jisses va långtråkigt när man vet att man egentligen skulle ha jobbat. Har

man semester så planerar man dagen på annat sätt. Å även om man inget

planerar så ere ju lixom meningen att man ska slappa för man e ju ledig.

Men gå såhär…inte sjuk, men ändå hemma, de e inge kul.

 

Jag e ju bättre. Mycke bättre. Läppen hänger me nu när jag ler, om än inte

helt, men dock så jag tror att de tar ett tag innan nån märker nåt. Jag har

fortfarande ont, men de e inte så farligt. De e mest när jag äter å skrattar

som de e väldigt smärtsamt, men jag får väl undvika alla roliga typer så jag

slipper dra på smilbanden. Äta måste jag ju. De e ju inget jag kan hoppa

över. Men annars så kommer jobbet gå som en dans.

 

Fast…fnaaa oxå…jag ska till tandläkarn imorrn. Laga ett hål. Tur de e på

höger sida. Annars hade de nog inte gått. Hoppas dom inte sliter i läppen.

Måste förvarna dom om min skada. Kanske dom kan ge tips om va man ska

göra i ett sånt här läge. Om jag ska ringa försäkringsnbolaget. Å kanske få

en slant för inkomst bortfall å sveda å värk.

 

 

 

 

 

Glöm nu inte att klappa era små tvillingar å för er som ännu inte gett

nåt bidrag så ere inte försent. Skänk en slant till Bröstcancerfonden,

behöver som sagt inte vara mycke, bara en liten slant eller så köp rosa bandet.

Den kostar 20 kronor. De har väl dom flesta råd me. Å de gäller även gubbarna,

bär rosa bandet å visa att ni bryr er om våra bröst lika mycke som ni gillar

att se å klämma pårom 😉

 

 

 

 

 

 

 

…så tog jag bort gästboken. Den var ju lixom till för att skriva i å när ingen, mer

än syrran vid enstaka tillfällen, skrev i den så vare ju föga mening att ha den

kvar. Blogglistan fick göra den sällskap. Så nu vet ni varför de plötsligt vart så

tomt här.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hemma idag oxå. De ser inte mycke bättre ut idag å de e lika tjockt i kinden just vid näsan.

Ont göre som fnaaa när jag skrattar. De känns som när jag va nyopererad. Brännskadan e

ju i ärret efter såret å ner på läppen. Har inte kollat hur de ser ut än, men de hänger inge

löst skinn ner på tänderna i alla fall. Skönt de, för de va rätt äckligt.

 

X:et åkte iväg på jobbet nyss. Han börjar egentligen 8, men brukar börja tidigare oftast.

Han hade gjort sej en rejäl frukostmacka. En sån där "halvmåne" polarkaka me köttbullar

å rödbetssallad på. Jisses vilken kaloribomb! Han kommer aldrig gå ner i vikt den mannen.

Å jag orkar inte bry mej mer. Att han har diabetes å högt blodtryck e ju hans problem. Jag

har försökt, men han lägger inte ner nåt engagemang själv å jag orkar inte vakta på honom 

å kolla va han äter, hur mycke å när. De e aldrig för sent att ge upp å de e va jag tänker

göra. Han får dö i hjärtattack å sin diabetes då. Varför ska jag bry mej när inte ens han gör

de. Jag sa att han inte får nån middag när han äter sådär till 9-fikat å sen lunch ovanpå de,

men jag tar tillbaks. Han får äta precis va han vill. Han e vuxen å hans hälsa e på hans ansvar.

Jag avsäger mej den uppgiften här å nu!

 

Själv så verkar de som att jag bara blir smalare. Jag har väl inte varit direkt tjock heller,

men lite valkar fick jag nu på sensommaren/hösten. Kan ha gått upp runt 3-4 kg. Men när

jag bestämde mej för att de inte gjorde nåt så tappade jag suget efter allt gott som jag

tidigare tryckte i mej. Så nu blir jag mindre för varje dag som går utan att anstränga mej.

Tränat styrke har jag visserligen gjort, men ingen som helst konditionsträning. Förutom de

som jag sprungit i affärer…*fniss*

Men de e klart att jag ska börja promenera igen, men inte i över en timme å inte i så snabb

takt som tidigare. Jag vart så dålig i bena. Vet inte va de var som hände, men de va riktigt

obehagligt att helt plötsligt bli så muskelsvag som jag var. Jag började nästan tro att jag

skulle få lägga till "en släng av MS" oxå till min samling av diverse sjukdomar jag ådragit

mej under tidens gång, som den amatörhypokondriker jag är. Men me lite vila å protein-

drycker så vart jag "botad" å tror att jag klarar kortare promenader på ca 30-40 minuter

utan problem, så de e va jag tänker nöja mej med. Mer behövs ju inte heller egentligen

om man inte äter mer än man ska.