Som ni kanske vet så är min växtlighet i trädgården lite sen, så mina har ju bara börjat. Det knoppas och poppas överallt, men de tar verkligen sin tid…i ordets rätta bemärkelse.
Rosenskärorna har blommat ett tag, men har massor av knoppar.

Vallmon blommar nu, men gör det tydligen inte så länge så man kan lätt gå miste om man inte kan vara ute och njuta av prakten. Eller prakt och prakt…jag kan väl säga att det var första och sista gången de fanns här på gården. Jag har väl egentligen aldrig tyckt de är fina så jag vet inte ens varför jag beställde de fröna.

Kom igen nu! Blomma nån gång. Det gör inte så ont när knoppar brister!

Och älskade grusnejlikan som sådde sej själv i alla byttor vi haft dem förra året.

Den här sommarslöjan är ju jättesöt att ha tillsammans med nån annan blomma på typ 50 cm, då blir det liksom en slöja runt den.

Nästa sommar blir det bara av den låga rosenskäran. Jag håller med stora storasyster om att det blir för mycket dill annars.
Jag har ju sagt att jag inte kommer så nånting mer, men lobelia, låg rosenskära, grusnejlika och numera sommarslöja är mina favvosar, och väldigt lätta att lyckas med, så kanske jag sår det nästa vår ändå. Och så ska jag köpa pioner. Och det är vad som kommer att finnas här i fortsättningen. Ingenting annat! Kom ihåg det nu!…säger jag inte till er utan till mej själv.
Ingenting har vi haft i den trearmade ställningen, för den står så skuggigt inne bland bladverket på syrenen och rönnen, så det blir inte nånting där i fortsättningen heller. Annars är ju millionbells en favvo också. Vi kan ju ha dem i mjölkhämtarna i och för sej, men det kanske blir för skuggigt där?
Nåväl, jag hinner väl glömma allt till nästa sommar och så sitter jag där med en ny hög fröpåsar och vet inte vad jag ska göra med dem.
Jag är så hopplös, men det kanske inte är nån nyhet.

…men att så lite i omgångar är inte helt fel om man vill ha fina blommor hela sommarn…