Vi har ekorrar som håller till här i närheten, en mamma med sin unge, som är vuxen nu, men när ungen var liten räddade Håkus livet på den. Den hade fastnat mellan väggen och en hylla, i lilla garaget, med frambenen på hyllan och resten av kroppen hängde ner och den sprattlade och försökte komma lös när Håkus öppnade garageporten. Han hjälpte den lös och den sprang längre in i garaget och vi fick vänta med att stänga igen tills vi var säkra på att den sprungit ut.
Vi tror att det är samma som springer omkring här. De använder planket som ”motorväg” och tidigare har den varit mycket trafikerad, men sen Alma tagit sej upp på den så har det minskat.
Idag satt Alma vid komposthögen, eller det som var en hög tills Håkus grävde bort det mesta, och jag hörde nån som smattrade nåt så kolossalt i rönnen och när jag gick dit och kollade så var det ekorren, som vi tror är ungen, som fått syn på Alma.
Jag stod kvar tills den försvann vidare i lövverket på närliggande träd, för jag ville inte att den skulle klättra längre ner för att retas med henne, så jag var beredd på att skrämma den rejält. Får hon tag i den blir vi olyckliga.
Än så länge har de klarat sej i alla fall. Skönt! De är ju så söta.

