Sent omsider kommer då ett litet livstecken. Jag ber om ursäkt för ett så långt dröjsmål, men det har tagit så här länge att få min dator inkopplad.
Allt har dragit ut på tiden och vi är inte helt färdiga ännu. Listerna till bokhyllorna kom förra veckan och har inte packats upp ur sin förpackning, men jag ska göra det i helgen.
Så det är kvar en del att göra, men det mesta är färdigt och det ser ut att bli bra. Jag har bara lite mycket grejor som jag ännu inte rensat bort. Jag är som Pernilla Wahlgren, har lite svårt att göra av med saker, för det KAN ju vara bra att ha…till nåt…inte vet jag.
Jag SKA ta mej i kragen och slänga. Jag vet ju att jag hade gjort det om jag skulle flytta. Hade aldrig dragit med mej allt skrot till nya stället, så hur ska jag lura mej till det? Jag är ju inte så lättlurad. Jag får försöka tänka att allt som jag inte måste ha inom nästa månad ska bort. Då menar jag förstås inte böcker och sånt, utan bra-att-ha-men-till-vad?-saker. Om ni förstår vad jag menar. Jag har väldigt mycket sånt. Som hittills, under alla år, inte har varit bra till nåt. Det har bara tagit plats i onödan.
Ja, ja…nu vet ni iallafall att jag inte gått hädan och inte lämnat er i sticket, jag har bara inte kunnat skriva, för datorn har inte varit igång.
Vi har inte åkt ut till ranchen ännu heller, men ska väl det i början på juni. Tror jag. Håkis måste bara få bort högen i komposten så Alma inte har nånstans att hoppa upp på planket. Sen ska vi dit och fortsätta med husbilsbygge och tapetsering av tv-rum och allt vad vi har där att göra.
Det är mycket nu…
Men det blir ju bra.
Det är mödan värt.


…visar mer sen när det är klart…nu sängen… 
