Idag är det kallt, grått å rått väder å jag fick en sån myskänsla så jag tände ljusen i lyktorna på rumsbordet. Å så här i efterhand kan man ju undra varför. För att jag kan? Jag har i alla fall fyllt på lagret med värmeljus så det är inget jag behöver snåla på, men det här kändes nästan som att vaska skumpa. Helt onödigt.

Vilma kände kanske av myset, för hon satte sej genast vid filten å började trampa, så där som katter gör när de får samma myskänsla som när de var ungar å låg å diade. Visserligen gör hon så i tid å otid, vare sej vi har tända ljus eller inte. Hon är en riktig liten myspropp.

…visst kan jag släcka ljusen, men har jag nu bestämt mej för att mysa så ska jag mysa färdigt oxå…