Valle är så himla len å mjuk i pälsen nu så det är inte klokt. Men jag har inte fått kamma honom under magen ordentligt å så har han en jättetova på ena benet, just ovanför foten där det är så himla känsligt så jag måste försöka klippa bort den. Bara man får honom att sitta still så går det bra.

Vilma har ju nyfiket gått fram å nosat där Valle har legat. Det är som att hon inte riktigt fattar att det är han. De är ju så roliga, de små djuren, de går ju så mycket på doft. Men nu vet hon  att det är Valle å de låg nyss å busade å försökte nå varann med tassarna under den beigea kudden.

…mina finaste bäbisar…om de kunde fatta hur älskade de är…fast det gör de nog ändå…