Mitt i den bistra vinternatten, eller så var det bara vid 20:30-snåret, begav jag mej ut i kylan. Jag hade en bit att vandra å det bet ordentligt i kinden, vilket var ännu en anledning att inte ångra mitt köp av de nya, varma, fina vinterstövlarna. Ja, för annars skulle det bita ordentligt i tårna oxå å är det  n å t   j a g   i n t e   g i l l a r  så är det när nån biter mej i tårna!

Fullmånens svaga sken lyste upp min väg. Sakta närmade jag mej målet. Steg för steg. En svag bris fick kylan att ta ett ännu hårdare grepp om min redan så frusna kropp, men jag stretade på där i gatlykt…*host*…månens sken. Jag visste att jag måste fram. Jag kunde inte stanna å vända tillbaka. Det kunde inte vänta…

…ja, men vaffaaan, jag fick ju en påminnelse om att hämta mitt paket på Preem…

(Ett nytt objektiv, Tamron 18-200mm F/3.5-6.3…det jag hade var 18-55, går inte att zooma långt med det.)