Idag hade jag återigen stark å frisk motvind, så den där Gud hade nog inte tid att lyssna på mina böner. Men detta till trots njöt jag av det vackra vädret.

För att få vila mina stackars ben, å naturligtvis för att det var så vackert, stannade jag till å tog några bilder. Sen orkade jag kämpa vidare.

Men jag förstår inte. Jag har haft medvind varenda dag när jag cyklat till vakten för att invänta Håkan som hämtar mej, men icke dessa dagar då jag måste cykla ända hem.

…förvånar mej inte ett ögonblick om jag har medvind imorgon, när Håkan hämtar mej igen…då ska allt han Gud få med mej att göra…när han nu får tid…