Du var den som alltid kom å mötte i dörren, alltid så glad när jag kom hem.
Du kom alltid upp i famnen å ville goas. La dej på min mage när jag låg i soffan, sen bredvid mej å där slumrade vi en stund på eftermiddagen.
Du var den som vässade klorna på klösbrädan, tidnings- eller tvättkorgen, aldrig på möbler eller annat dyrbart.
Du var den som ville provligga allt, alla kartonger, väskor, korgar…allt som du fick plats i var en utmärkt liggplats.
Du var den som uppskattade julklapparna å drog fram dem själv ur pappret om jag bara hjälpte till att öppna lite.
Du älskade kattmyntatabletter, men lät alltid lillebror ta för sej först. Fast om jag lämnade skafferidörren öppen lite så var du där å försåg dej av dem själv.
Du förstod mycket som jag sa å visade hur du skulle göra, men du vägrade göra det när jag såg på, utan ville prova när jag hade gått. Fast jag visste att du visste vad jag menade, det var därför jag alltid kom tillbaka å kollade.
Du var vår finaste, goaste lilla vän som alltid var så rättvis om kelstunderna. Satt du hos H en stund så kom du alltid till mej oxå innan du fortsatte med annat.
Lille Nalle…du fattas mej.
paulastina.me 