Jag hade ju bestämt mej för att sluta där jag jobbat extra i ett drygt halvår, men nu ringde chefen alldeles för en stund sen å frågade om jag verkligen inte ska fortsätta innan hon tar bort mej ur listan. Hon behöver mej så jag tänkte att jag kan ju ställa upp då. Det kändes som bekvämast så slipper jag söka annat. Å jag har jobb hela sommaren å får en god inkomst så jag kan lägga undan till hösten å söka annat sen…kanske…eventuellt…möjligtvis…om det nu inte blir så att jag stannar där resten av mitt liv 
…nej för fasen…nu får jag hyfsa till mej…bara till hösten…
Fotnot: Har skrivit om det tidigare här, men jag tar det igen ifall nån undrar varför jag ändrat mej.
Jag slutade ju för att jag skulle ha blivit förflyttad till dit jag var när jag ville sluta första gången, före jul, å där vill jag inte vara alls, men tackade ja ändå först å tänkte prova, fast ångrade mej å valde att sluta.
Nu är det ändrat igen, nu får jag vara där jag vill å jobba med den jag vill så det är därför jag tackade ja. Annars hade jag aldrig gjort det. Ändras det igen så slutar jag igen, men så länge jag får som jag vill så har jag inget emot att jobba åt dem.
Tjurig? Ja, kanske, men jag har ställt upp mycket oxå så det är inte så att jag alltid fått som jag vill. Vissa saker går jag bara inte med på å jag tror att jag har visat det på ett tydligt sätt nu.
