Idag, när jag var på ett av mina ställen, kom en å klagade över hur trist
det var att börja jobba igen efter semestern. Hon hade haft först 5 veckor
å sen jobbat en vecka å sen haft en vecka semester till å nu hade hon då
börjat igen å hon tyckte det kändes skitjobbigt…å vädret var blää å allt var
bara bajs. Så frågade hon hur jag kände. ”Jag vill som inte tänka negativt,
för det blir bara värre då” svarade jag å hon sa att då ska hon inte komma
å deppa ned mej oxå då, å så gick hon.
Å det var här som jag fick dåligt samvete
Nog hade jag väl kunnat
deppa lite med henne å klagat på hur jobbigt å trist allting är…fast…varför i
fagerlund då?? Jag e ju en positiv människa som försöker att se det goda i
allt å ingen skulle nog stå å låtsas tycka nåt för min skull…hoppas jag iaf.
Nää…så nu har jag inte dåligt samvete längre…snarare e jag stolt över min
inställning å hoppas att hon kanske tog efter mej å deppade mindre. Hon e
ju ingen negativ människa i vanliga fall heller. Tvärtom e hon väldigt glad å
trevlig alltid, förutom idag då…men det kan ju ha varit så att hon hade haft
en dålig dag på jobbet, med mycket att stå i å kände att hon längtade hem
å ville vara ledig istället. Såna dagar har vi ju alla lite nu å då.
Well, well…summan av kardemumman e att man alltid ska vara sej själv,
för då mår man bäst. Hade jag gjort annorlunda hade jag ju känt att jag
ljuger å spelar allan å det hade ju inte heller varit bra.
…nu blire kaffe…alldeles nybryggt å gott…
*kaffesugen*
***
paulastina.me 