Hur mycket regn finns det egentligen?
Det kanske inte går att svara på. Det kanske är som den där frågan “hur långt är ett snöre?”
Jag vet inte, men nog känns det som att vi har fått all världens nederbörd över vårt avlånga land. Det tar som aldrig slut! Det har väl regnat 129 dagar av 150 möjliga. Det börjar lukta rekord.
Ja, ja, nog tjatat om det. Jag vet, jag gör det i varenda blogg, men alltså, jag är så trött…

Idag ska vi äta köttbullar med hasselbackspotatis, som blev över från igår, och vitlökssmöret och fempepparsås. Men vi var lite wild ‘n’ crazy och åt wienerbröden före, så dem har vi avnjutit alldeles nyss med en kopp kaffe.

Vi hade planerat att gå ut med alla dynor, till utemöblerna, i lilla garaget, men regnet står som spön i backen så det får vi vänta med tills det är uppehåll.
Det kan ju hända att vi får vänta ända till helgen.
Men de är inte direkt i vägen, de ligger ju i farstun och där vistas vi inte särskilt mycket, det är bara katterna som ligger där och de ligger på dynorna så de är ju bara glada om vi väntar med att ta bort dem.
De ville för övrigt inte ut, när vi kom hem, som de alltid annars gör och står och trycker mot ytterdörren när vi låser upp. Idag såg jag inte skymten av dem förrän jag öppnade nästa dörr. Det är som att de vet att det regnar och ingen idé att gå ut.
Håkis har fixat planket ännu en gång, på ett ställe där han tror att Alma smitit ut, så vi får väl se i helgen, om det är fint väder, ifall hon håller sej på gården eller om vi kommer att finna henne på utsidan nåt mer. Vi trodde ju att vi åtgärdat felet förra gången, tills Håkis såg henne komma spatserande på baksidan. Hittar hon ut igen så har vi ingen aning om var hon smiter nånstans och då kan vi ju inte åtgärda, om vi inte tar henne på bar gärning förstås.
Men om det här eviga regnet kommer att fortgå över helgen hinner vi inte se det, för vi åker till stan på söndag. Då är det färdighaft med utelivet för di små.

…men hur är det möjligt med så mycket regn?…och kommer det vara så nu i framtiden?…