ROMEO VALENTINO 20070506 – 20221110
Lille Valle, vår älskade, finaste pojke, nu finns du inte mer.
Du var en kämpe och gav oss härliga 15,5 år. Det är ett och ett halvt decennium. Det är en lång tid.
Men en liten kattkropp orkar bara så mycket och din orkade inte mer nu. Efter lång tids intagande av kortison blev dina muskler förtvinade, din hud alldeles för tunn och din kropp tog inte upp vare sej näring eller fett av maten du ändå så duktigt åt av, förutom den här sista veckan då du mer eller mindre gav upp. Du magrade allt mer och du jamade klagande och tittade mej i ögonen som att du bad om hjälp.
Och vi kände att vi måste hjälpa dej.
Vi kände att du måste få vila nu. Du måste få slippa denna plåga som din kropp utsatte dej för. Du måste få komma till katthimlen nu. Tiden var inne.
Och idag kl. 16.30 tog du ditt sista andetag.
Du fattas oss så det värker i bröstet, men vi vet att du har det bättre där du är nu. Och hur stor bävan inför avskedet vi än kände, så är lättnaden, så här efteråt, desto större. Det är som ett stort ok lyfts från våra axlar. All oro, all ängslan, all bävan är borta. Vi känner att vi gjorde rätt.
Och det var så fint. Du låg på en mjuk filt med din egen hemifrån över dej. De hade tänt ljus, som dock var batteridrivna, men väldigt realistiska, och allt gick så fridfullt till. Du fick en lugnande spruta i nacken, som fungerar likt narkos, och när du var helt lugn och icke kontaktbar fick du den slutgiltiga sprutan. Du slapp lida. Du bara somnade. För att aldrig vakna igen.
Nu är du fri, min ängel, nu har du aldrig ont mer.
Och du…pussa Nalle från oss.
Vi ses i Nangijala ♥
…för alltid älskad, för alltid saknad…älskade lilla hjärtat vårt… 
Lilla älskade Valle, detta var en tung dag då vi var tvungen att låta dig gå, men en liten tröst är att du får träffa Nalle o Hampus i himlen men vi syns så småningom. Du var en riktigt älskad liten parvel, huja va ont det gör.
:´(
Valle var en lycklig liten kattherre som levde ett gott och rikt liv, då han fick vara ute på landet fastän han var renrasig. Turen att hamna hos sådana som väljer att låta djuren leva fria hellre än instängda, är få förunnat. Känner lättnad för att han fått komma till ro. Beklagar sorgen ni nu får bära.❤
Ja, vi känner också lättnad, det är så skönt att veta att han inte blir sämre än han var, att vi lät honom slippa i tid…han har ju mått rätt så bra mellan varven, men tog inte igen sej riktigt här på slutet…det är därför jag inte har skrivit nåt om hans mående, för så fort jag har sagt att nu närmar sej slutet så har han blivit bättre igen, men inte den här gången, man såg att han var slut…men det är tur att vi har Vilma och Alma, annars hade saknade varit ännu större…nu är vi tillsammans igen som en stor familj, det känns skönt mitt i bedrövelsen 🙂
Tack för fina ord ♥ stor KRAM