Det är fredag och full fart mot helgen! Nåt som vi har längtat efter som vanligt. Efter en veckas arbete känns det knappt att man ens varit ledig, också i vanlig ordning. Det är ju alltid så, man kommer så fort in i allt igen, de fyra lediga veckorna till trots.
Blommorna på balkongen blommar så fint. Jag älskar grusnejlika och alla småblommiga växter. Det är bara sååå fint. Dessa har min lilla storasyster fött upp. Hon är så duktig på sånt. Hennes blommor är mycket finare än de i blomsterbutikerna.
Lobelia tillhör också favoriterna och här är en som är ganska ovanlig i färgen, tror jag iallafall, har då aldrig sett nåt liknande. Det är den vita med lila i mitten. Hur fin?
Det är rosa och vit grusnejlika blandat och bättre kombo går väl knappt att få.
Så klart måste en himmelsbild komma med också. Det här utspelade sej för en timme sen ungefär. Det ser ut som att något detonerat där bakom huset. Sååå läckert!
Håller jag på att sticka nåt då? undrar ni säkert, eller så inte, men låt mej låtsas det. Jodå, jag stickar på min kofta som jag pratat om tidigare. Har kommit en bit på väg, men det tar sin lilla tid. Det är bara rätstickning och den kommer att få en hoodie. Har jag alldeles bestämt redan nämnt.
Kanten får en annan färg än resten av koftan och sen ska jag sy på fyra knappar, två på var sida, men det blir inga knapphål i själva koftan utan ett snöre ska få utgöra själva knäppningsanordningen, om ni förstår hur jag menar. Om inte så får ni se när det är klart. Älskar färgkombinationen.
Hur det är med Valle? Jodå tack, han har varit sämre och tappat massor i vikt efter att ha tillbringat en tid på ranchen. Vi vet inte vad det är, för han har ju ätit, men kanske inte så mycket som han behöver. Det kan bero på att jag inte är där. Han är nämligen mammas pojke, den här lilla farbrorn, sin aktningsvärda ålder till trots. 
Men nu börjar han repa sej, äter bättre och har lagt på hullet lite, efter tvångsmatning med spruta, så vi får se om han slipper möta sankte Per än på ett tag, eller vad han nu heter uppe i katthimlen. Vi var rädda för att det kanske var dags nu, men kanske inte ändå.
Det var allt för nu, vi ses annan dag. Kram till alla ♥
…han upphör aldrig att förvåna den här lille herren… 
