Jag har de allra bästa grannarna, om än lite skräniga, men de är ändå så välkomna. Jag pratar om Tornseglarna, som jag tidigare så felaktigt har kallat svalor, men de liknar ju dem när de flyger och man ser den delade stjärten, och har ju hetat tornsvala tidigare, men då de inte är besläktade med svalor så bytte de till seglare istället.

De häckar under takfoten ovanför det mittersta fönstret. Man kan se en komma flygande därifrån på filmen. Antingen så har den matat den ruvande föräldern eller avlöst, för de turas om med ruvningen och ligger lika länge så de kanske inte matar varandra utan äter själv när de får ledigt.

Ibland när man sitter på balkongen så flyger de så nära och shriiiar så högt så man nästan hoppar till och det har hänt att Valle har sprungit in om han har legat och sovit därute och plötsligt blivit skrämd av dem, men de är så himla fina, och en starkt hotad art, så jag förlåter allt. Jag vill ha kvar dessa högljudda små reaplan så länge det bara går och hoppas att de blir fler i vårt avlånga land.

…de har häckat här långt innan jag flyttade hit för 17 år sen…alltid lika välkomna på sommaren…