Ännu en vecka har passerat

Söndag och ännu en vecka har passerat. Vi har ju inte överraskat med att göra nåt utöver det vanliga så ingen idé att tjata om det.

Våren har kommit igång ordentligt och vi får allt varmare grader. Jag har till och med kunnat gå utan jacka den knappa kilometern som jag har till grinden ut från jobbet och med solglajjorna på. Ytte-pyttesmå musöron har tittat fram på några av björkarna, men inte på alla. Vi har många snöhögar kvar efter plogbilarnas framfart, men de smälter och krymper så sakteliga. Idag har vi sol och 11° C. Härligt!

Och härförleden fick jag nåt som jag inte fått på, jag vet inte hur länge, och det är strömmingsflundra. Jag undrar om det inte är sen vi var till Lövskär och käkade i hamnrestaurangen och det är många år sen, närmare 30 skulle jag tro, för jag kan inte minnas att jag fått det efter de slutade och nån annan tog över med ett helt annat koncept. Kanske att mamma har bjudit på det nån gång, men jag minns inte riktigt. Varför jag inte gör det själv är för att jag har gjort det en gång och trots att bäst-före-datumet inte gått ut så luktade fisken ruttet och jag har inte velat prova nån mer gång.
Men nu hittade vi färdigstekta, som bara var att värma upp ett par minuter på vardera sidan och salta och peppra lite och sen var det bara att servera. Hur bra?? Och hur gott?? Jag var så glad. Äntligen ska jag få äta strömmingsflundra när jag vill! Ja, så länge det finns i butiken förstås.
Egentligen vill jag ha spenat till, men Håkis gillar inte det så det blev lite vanliga grönsaker. Moset blev inte så jättelyckat då potatisen var som konstig och tog en evighet att få mjuk. Inget större fel på smaken, det var mest konsistensen som var lite klistrig.

En sak till som jag inte fått på länge är dessa wienerbröd i sin rätta form. Oftast görs de ju runda nuförtiden och inte som en åtta, men nu fanns de på ICA-Maxi, fem för tjugofem, så det har vi avnjutit här och det var så himla gott.

Jag var sen med sådden i år, men då får vi väl njuta av dem desto längre. Hoppas värmen håller i sej långt in i september. Det börjar iallafall titta fram så smått, som med lite omhändertagande och kärlek kanske blir så fina som de är på bilderna.
En massa grusnejlika har vi också och lite lobelia.
Jag har kvar en massa frön som inte fick bli sådda i år så vi får se om det blir nåt av dem nästa vår. Jag fick nämligen slut på såjord mitt i allt och inget nytt har inhandlats så tyvärr får de vänta. Jag har två olika sorters akleja och den kan man väl slänga ut på sensommaren, det är ju så de förökar sej själva så vi får prova det. Allt annat ska i krukor. Det blir inga nya rabatter för enkelhetens skull.
Sen är jag egentligen inte intresserad av trädgårdsarbete och planteringar och sånt, jag tycker det är fint med blommor så klart, men att göra jobbet…det är inte min grej. Jag kommer ju knappt ihåg att vattna.
Hade jag bott i hus med Håkis så hade vi fått lägga undan pengar och anlita någon att komma och fixa våran trädgård, men jag vill inte det nu då jag har ett eget boende att lägga pengar på. Den som har fixat de rabatter som finns är min lilla storasyster, men det är längesen och de ser inte alls ut som när hon har lagt sina händer på dem. Varken Håkis eller jag har intresse av att hålla dem fina.
Lite synd är det allt.

…jag får försöka lägga manken till så dessa blir fina iallafall…