Jag bara stickar och stickar. Nu har jag börjat på en ny tröja igen. Och nej, koftan är inte klar, men när det kliar i fingrarna på att få lägga upp nåt nytt, då gör jag det, annars blir jag omöjlig att ha att göra med.
Nu har jag lagt upp i garnet Lettlopi. Ett isländskt riktigt rivigt garn, för er som inte vet. Det känns som att sticka juteväv, men de säger att det blir mjukt när man blötlägger i balsam, så då får jag väl tro på det.
Men hur rivigt det än må vara så är det ändå behagligt att sticka i, på nåt underligt sätt. Det ger lixom mersmak och jag har lite mer förståelse för dem som har detta som favvogarn.

De säger att det blir ordentligt varma plagg av detta så inget för inomhusbruk. Antar att jag får använda den på vårkanten och hösten då, istället för en tunn jacka, men vi får se.
Det blir flerfärgsstickning igen i dessa härliga färger – se nedan.
Jag har som vanligt inget mönster, men har sett en tröja på Instagram och följer mönstret genom att titta på bilden och räkna maskorna i rapporterna. Det är alltså de antal maskor som sedan upprepas flera gånger och så får man ju byta färg där det ska bytas.
Nu är ju inte den i samma färger som jag har så jag måste sitta och fundilera ut hur jag ska lägga upp det så det blir snyggast.

…men det är så roligt…och rogivande…terapi liksom…