Vi har haft en flock duvor som bosatt sej på våra tak. De bygger bo på det lilla taket över balkongen, under det stora taket. De har haft ett nät där tidigare just för att det är attraktivt för fåglar att bosätta sej på såna ställen, men efter en renovering sattes det aldrig tillbaka. Duvor är, som de flesta vet, en sanitär olägenhet och inget man vill ha bajsande vid sina uteplatser, så jag har nästan önskat att samma duvhök som var i stan och gjorde rent på duvor även skulle komma och cirkulera här ovanför för att skrämma bort dessa duvor.
En morgon härförleden, när vi skulle till jobbet, hade jag varit och slängt sopor för att sedan fortsätta till garaget, så hör jag ett FLAFF och när jag tittar upp ser jag bara ett moln gråa fjädrar som singlar ner mot marken. Jag förstår ju genast att något har tagit en duva. När jag kommer så jag kan se runt hörnet på carporten sitter där mycket riktigt en duvhök med en duva i sina klor. Jag är jättenära, bara en cirka fem meter ifrån och börjar genast fumla efter mobilen i jackfickan. Får upp den, men det tar så lång tid att få fram kameran så duvhöken hinner flyga bort en bit med sitt byte. Jag tar en bild iallafall som tyvärr blir väldigt suddig, men man ser ändå vad det är.
Nu är duvorna ett minne blott. Har inte hört nån sen dess och detta hände för kanske en fem dagar sen. Jag har sett en duva flyga över villaområdet så de kanske håller till där nu då, men här ovanför har deras dagliga frierilåt tystnat.
Lite bitterljuvt ändå.

…men den var så vacker, duvhöken, så kul att få se den så nära…