Hallå hej alla! Det är jag igen. Jag har klivit ur duschen för en liten stund sen och har tagit mej en liten kvällskopp kaffe. Jag är ju en sån som somnar ändå. Koffeinet har ingen effekt på mej, jag har bara bestämt mej för att det är nåt jag behöver. En gammal vana sen barnsben. Och sen är det ju gott också. Har ni testat med Oatly kaffemjölk? Jättegott!
Jag satt och funderade på om vi ska byta veterinär. Vi pratade om det idag, jag och Håkis, och det börjar ju luta mot det.
Gammelstads djursjukhus tappade oss efter att jag fick bråka om att Valle inte ska lindas i nåt badlakan när han ska stickas. Han är livrädd hos veterinären och det gör att han får svårt att andas och ska de börja linda in honom så blir det etter värre. Jag har alltid hållit i honom och han gör ingenting, han sitter där så snällt, men tror ni sköterskan litade på det? “Det säger de allihop och sen blir man både klöst och biten.”
Jag brukar ändå få som jag vill så jag gav mej inte och sa att jag håller honom. Men hon tjafsade emot och ni vet…då tog mitt finnhumör över och hon stormade ut och in kom istället en veterinär och försökte tala mej till rätta. Men det är bara så att när nån hotar mitt lilla hjärtegryn så möter man en tiger. Det blir inget lindande här, jag ska hålla honom.
Till slut kom en annan sköterska, eller hon gör egentligen andra saker, men ställer upp och tar prover ibland. Hon var inte räddhågsen hon inte. Hon stack Valle, jag höll honom, hon fick sitt blod och det hela var färdigt på tre minuter.
Tänk om de bara hade lyssnat på mej från början.
Gången innan, har jag förstått lite i efterhand, skickades jag ut med covid som anledning och när de var klara hade Valle plåster på båda frambenen. Det har ju aldrig hänt när jag har hållit i honom. Då förstod jag att en nybörjare hade fått öva på honom. Min lilla gosse. Som är nog rädd som det är. Honom fick hon sticka flera gånger innan hon lyckades. Och de hade lindat honom. Och sa att han blev så lugn så. LUGN! Han var paralyserad! Då stänger kroppen av så han inte ska dö på kuppen!
Åååh, jag känner hur jag kokar här i skrivande stund.
Nåväl…nu var vi på Lapplands djurklinik när tänder skulle dras ut. Det var de som drog ut första gången, fast då i Boden. Nu finns de ju här i Luleå också. Allt var ju frid och fröjd, tills jag kom på ett gratis återbesök och påtalade att han hade kräkts blodblandat vatten.
Men han hade läkt jättefint i munnen så jag sa att då är det nog magen. Ja, det trodde hon också. Han blir stressad av att inte kunna andas ordentligt och då kan det bli så. Jaha, sa jag, ska jag ge Andapsin då? För det hade han haft sen tidigare. Jo, svarade veterinären, jag skriver ut ett recept.
Katching!! 595 kr fick jag betala för det.
Alltså!!!
Det var ju jag som satte diagnosen, hon behövde bara skriva ut ett recept.
FEMHUNDRA FUCKING NITTIOFEM KRONOR TAR HON FÖR DET!!
Ja, för att lugna ner mej lite så ska jag nog gå och fortsätta sticka en stund innan läggdags. Jag har kommit långt på mitt projekt. Det är en ärm kvar och kragen, sen är den klar. En lite längre, typ tunika, som jag kommer att ha med mina vita shorts, vita kjol, vita knälånga byxor. He blir fint he.
…ja, jag kommer ju inte ha på mej alla de samtidigt, förstår ni väl… 
