Hon går så fint i kopplet, lillstumpan, det är som att gå med en hund, bara det att hon fortfarande är lite rädd när det rör sej på nya ställen där hon inte är van att vara. Till exempel är hon inte rädd för bilar och bussar som dundrar förbi när vi går bakom mitt hus, men när vi är på ett nytt ställe kan hon bli jätterädd för en bil som kommer och kör lite sakta. En del människor är hon livrädd för och andra får komma nära och prata. Jag vet inte vad det beror på. Kanske vilket sinnestillstånd hon är i, men det svänger fort, för det var flera som fick komma ganska nära igår, typ på andra sidan vägen och hon tittade bara, sen var det en kille som kom och gick lååångt ifrån oss på en gångväg och vi stod bakom högt gräs och buskar på gräsmattan, men hon blev livrädd och skulle skena därifrån. Jag har ingen aning om vad som var så farligt med honom. Han bara gick där, tittade inte ens åt vårat håll, och pratade i mobilen.
Hon är till och med rädd för Håkan när han kommer, fastän han säger Hej Alma, men hon vill bara springa därifrån.
Men när det är lugnt och stilla och det bara är vi, då går hon som en hund i kopplet.

…hon är så söööt…