Söndagsmorgon. Jag ligger i sängen och hör mobilen signalera att jag får två sms-meddelanden. De är från Håkis. Han vet att jag är en riktig sömntuta och vill väl på det viset försöka väcka mej lite diskret. Jag hör hur vinden viner därute och när jag stiger upp ser jag att det snöar också. Det är såna här gånger jag är så tacksam över att jag har tak över huvudet och en varm boning att kura i och att jag slipper åka nånstans.
Fast jag är ju anpassningsbar, så hade jag behövt he mej ut i ovädret så hade jag, med rätt beklädnad, tyckt att det är rätt mysigt ändå. Förtydligar med rätt beklädnad. Det vill säga en varm jacka med djup kapuschong, så att ansiktet liksom begravs i den och ingen snöyra når in dit. Och så klart varma byxor och skor. Och inte alltför djup snö att tjava i.
Det är tur vi har plogbilar. Och nu är tiden inne att åka ut med dem, dock tycker jag de kan vara lite väl ivriga när de är ute och plogar ca två centimeter djup snö. Det finns inget behov då! Men de vill ju tjäna pengar. Jag hoppas verkligen att de inte får betalt per gång, för varför ska de själva få bestämma när det ska ske i så fall? Klart man åker ut vid minsta snöflinga om man tjänar på det.
Men nu, som sagt, finns behovet och det kommer att behövas fler gånger, för det har inte slutat snöa.
Själv sitter jag kvar här, inne i värmen, med min kopp kaffe och pepparkaka.
…god morgon… 