Jag bakade en sats till. Det var nämligen två kesella för nåt billigare pris som jag inte minns nu och det var vi ju så lättlurade att vi gick på. Bäst-före-datumet gick ut på måndag så jag var tvungen att använda upp dem. Och i vad mer än saffransdeg använder man kesella? Jag vet inget, jag tycker inte ens om kesella, men i lussebullarna är det bra. De blir så förjordat mycket bättre med det, sen får andra säga att det är en skröna, det är det inte, säger jag!

Så nu ska vi fylla frysen även hemma hos Håkis. Det är bra att det finns fika när jag kommer på besök, för är det nån gång som jag blir supersugen så är det då.

Fast jag är ju alltid sugen på bullar och kakor och andra gotter. Det är min stora last i livet och så mycket svårare att bryta än nåt annat. Tänk, jag hade så lätt för det för säg en 10-15 år sen. Då kunde jag ta godisuppehåll i åtta veckor bara sådär, för att det var bra. Idag håller det i ett par – tre dagar, sen sitter jag där igen med kinden full av Ahlgrens bilar. Efter att ha ätit ett wienerbröd. Och skafferiet fullt av finska pinnar och hallonkransar.
Jag är hopplös! Det är konstigt att jag inte är större i omfånget än jag är. Jag kan ju inte skryta med att jag tränar som jag gjorde förr heller. Jag försöker börja och tänker att NU, nu jävlar anamma ska ni se på fantabletter! Pfffff…det blir inte ens sockerpiller. Eller jo, det är just det det blir. Socker i mängder.

Ja, nä, det känns nästan som att jag inte borde baka de vita kakorna. Kanske skulle jag vänta med dem till påsken, som jag brukar. Jag blev varse om att det blev lite för mycket av det goda. Massor med lussebullar, pepparkakor och muffins. För att inte tala om allt godis vi har köpt och det som vi ska få. Eller det är ju mest Håkis som får, i julklapp av kunder. En hel säck brukar han få. Det blir det säkert i år också.

Jag väntar med de vita till påsk. Tack och god natt!

…men karelska piroger ska jag baka…de är ju mer matnyttiga de…