Idag åkte vi med Valle till Håkis på ranchen och Alma fick följa med mej hem till min gata på stan, där vi bor. Vi trodde att Vilma skulle bli så glad, för Alma har varit så “på” den här tiden och Vilma gick visserligen fram till transportburen, där Valle satt, och verkade känna igen honom, men sen kände hon nog Almas rädsla, när hon nervöst började springa omkring för att söka ett gömställe. Det ligger djupt inrotat hur han har behandlat henne. Hon är väldigt rädd för honom numera. Och det smittade över på Vilma. Hon höll sej undan medan han gick och kollade att allt är som det ska vara överallt.

Här hemma är Alma inte alls rädd. Hon har gått runt och kollat att allt är som det ska och nosat länge och väl på ställen där Valle har legat. Sen hoppade hon upp i klösträdet och sov en stund. När hon vaknade åt hon lite, jag har kammat henne och därefter har vi tittat på tv medan jag stickade på min tröja.

Se så fint hon ligger med tassarna i kors. Hon ligger ofta så, så hon måste ju tycka att det är bekvämt. Kanske som för oss när vi sitter med benen i kors.

Ja, nu är hon alltså hemma och ska vara ett par veckor innan vi byter igen. Det var ju…kul.

…fast hon gjorde inget ofog…jag drog skynket åt sidan så hon lätt skulle kunna hoppa över till klösträdet och det gjorde hon nästan direkt efter det…