21 November, 2020

Idag åkte vi med Valle till Håkis på ranchen och Alma fick följa med mej hem till min gata på stan, där vi bor. Vi trodde att Vilma skulle bli så glad, för Alma har varit så “på” den här tiden och Vilma gick visserligen fram till transportburen, där Valle satt, och verkade känna igen honom, men sen kände hon nog Almas rädsla, när hon nervöst började springa omkring för att söka ett gömställe. Det ligger djupt inrotat hur han har behandlat henne. Hon är väldigt rädd för honom numera. Och det smittade över på Vilma. Hon höll sej undan medan han gick och kollade att allt är som det ska vara överallt.

Här hemma är Alma inte alls rädd. Hon har gått runt och kollat att allt är som det ska och nosat länge och väl på ställen där Valle har legat. Sen hoppade hon upp i klösträdet och sov en stund. När hon vaknade åt hon lite, jag har kammat henne och därefter har vi tittat på tv medan jag stickade på min tröja.

Se så fint hon ligger med tassarna i kors. Hon ligger ofta så, så hon måste ju tycka att det är bekvämt. Kanske som för oss när vi sitter med benen i kors.

Ja, nu är hon alltså hemma och ska vara ett par veckor innan vi byter igen. Det var ju…kul.

…fast hon gjorde inget ofog…jag drog skynket åt sidan så hon lätt skulle kunna hoppa över till klösträdet och det gjorde hon nästan direkt efter det…

Idag, lördag, steg jag upp klockan sju och gjorde mej genast i ordning, som jag brukar då jag ska jobba, för idag skulle vi åka till Storis tidigt och handla. Vi vill helst inte göra det då det är som flest folk i farten p.g.a det horribla viruset, covid-19.
Håkis kom och hämtade mej strax före halv nio. Valle satt alldeles intill mej när jag tog på mej skorna och tittade storögt på mej, som att han undrade varför jag redan skulle gå ut, “pappa” hade ju inte kommit än. Han äter ju alltid frukost med mej på vardagarna.

Himlen var sagolikt vacker denna morgon och jag tänkte att vi kanske får en solig dag.

Det fick vi inte, kan jag säga nu med facit i hand. Det är grått och blåsigt. Och nu börjar det snöa också.

Vi handlade lite förnödenheter och en massa gotter. Det är det som är så bra med att vara vuxen, man får köpa vad man vill. De hade tre paket Fazer konfekt för 89 kr, så vi köpte likörkonfekt – som ska räcka ett bra tag nu, jag har strängeligen sagt ifrån – och en Wienernougat. En påse juleskumgranar fick också hänga med. Så himla gott!

När vi kom hem åt vi frukost och nu sitter Håkis och masserar sin stackars rygg med massagemaskinen – ville inte skriva “apparat” av förklarliga skäl, det kan så lätt missuppfattas – han har så förjordat ont nu igen. Jag tycker att han ska åka till farbror doktorn och bli sjukskriven, så han får vila och bli bra snart, istället för att kämpa på och bli sämre med långtidssjukskrivning som följd. Det förlorar han mycket på, men han gör ju som han vill. Ingen kan tvinga honom.

Nu ska jag krypa upp i mitt soffhörn igen och hålla honom sällskap och så kanske jag återkommer lite senare idag. Hej hopp och ha en skön lördag alla!