Nu börjar sommarn lida mot sitt slut och hösten tar vid. Träden böja sig för vinden och det viner i knutarna. Löven antar en alltmer gulaktig ton och en del har redan börjat falla.
Blommorna på balkongen har redan sagt tack och adjö. De orange myntadoftande har jag slängt för längesen och vit Krysantemum  har fått ta plats i deras ställe.
Den lila lobelian har jag fått lite frön av. Men det är inte många som producerat några, eller så har de redan fallit ut, vad vet jag, men jag har fått leta och leta för att hitta nåt. Jag gillar att den är ljuslila, det är lite annorlunda mot de rosa, vita och mörklila som man är så van. Förra sommaren såg jag ett arrangemang med ljusblå lobelia, i Rutviks blomsterhandel, som jag tyckte var så fint, men de kostade nästan 300 kr så jag köpte inte. Det finns inte att få tag på i små plantor. Ska kolla om man kan beställa frön, det kanske finns fler ovanliga färger…?

Som sagt fick krysantemer ta över och de är fortfarande fina, så de får vara kvar ett tag till.

Stjärnöga däremot har knappt blommat efter att de första vissnat. De ska jag inte köpa mer.

Gul krysantemum fick ersätta de orange myntadoftande blommorna.

Hortensian börjar också sjunga på refrängen. Det är tre blomklasar kvar, varav en är så vackert lila och limefärgad. Älskar denna kombo.

På ranchen blommar grusnejlikan så fint. Håkan råkade blanda de rosa och vita, men det gör inget, det är fint det med.

Och så min älskade Pysslingkrage. De är så fina ännu. De har ju precis börjat blomma så det är ju inte så konstigt, men de blommar väldigt mycket och länge ändå. De kommer jag ha nästa sommar och lobelia i många färger samt grusnejlika. Ingen mer Dahlia, ingen mer Stjärnöga, bara såna som levererar hela sommaren. Älskar Rosenskära också så det vill jag ha nästa sommar. Av den låga sorten.

…ja, en får tacka för denna sommar…inte för att det var den bästa, men tack ändå…