Vi var och tittade på ett hus i fredags. Håkan slutade tidigare, det var strålande väder och vi styrde färden mot Hortlax. En riktigt fin kyrkby i Piteå kommun, det lilla vi hann se iallafall, med ICA-butik och pizzeria, hälsocentral, blomsterhandel, skola, bibliotek, sim- och sporthall, äldreboende, ja det mest nödvändiga som man kan önska så där i en liten by.
Det var ju förstås precis som jag vill ha det förutom att det, det lantliga utseendet till trots, låg mitt i ett “villaområde”. Så de närmaste grannarna på andra sidan vägen bor i vanliga moderna villor. Det ser man inte då fotot är taget just från vägen, men man ser deras infarter på fotot nedan. Så det var ju ett minus. Det andra var att det ligger ju så långt bort. Det skulle ta nästan en timme till jobbet och en timme hem, plus att jag skulle få sitta och vänta från det jag slutar, ca 13.20, till Håkan slutar, 16.00, om jag inte vill ha dryga busskostnader med först bussen till Luleåcentrum, sen bussen till Piteåcentrum och därefter bussen till Hortlax – för jag tvivlar på att det går en buss dit direkt från Luleå – fem dagar i veckan. För att ha råd med det hade jag behövt gå upp till heltid, men vem vill jobba ett par timmar extra varje dag för att få komma sej hem. Jag hade väl kanske kunnat söka jobb i Piteå, visst, det hade ju funkat, men Håkan har ju fortfarande resan till Luleå och det har han ingen lust med, det blir ju inte direkt billigt för honom heller.

Men det frånsett var det helt perfekt. Visst är det en del att göra i boningshuset förstås, men inget som kostar särskilt mycket. Lite målning här och där. Lägga golv där det var plastmatta, annars var det breda, gedigna trätiljor som man hade kunnat måla bara. Badrummet hade fått en minor makeover, eller förresten en rätt så stor, men i övrigt var det ljust och fint. Man hade kunnat bo och fixa allt lite pö om pö.
Det tillkom en hel del byggnader. Ett hus, man ser det till höger på nedre bilden, ett rött litet som mamma hade kunnat bo i. En åttakantig loge, ett härbre, en stor ladugård med dubbelgarage, snickerboa och förrådsutrymmen, en lekstuga. Ja, det var egentligen rena drömmen, om det inte vore för att det liksom låg så malplacerat, mitt bland alla modernare villor. Det är från mitten av 1600-talet, K-märkt så man får inte göra några större förändringar. Inte för att jag skulle vilja det ens.
Jag älskar egentligen allt med det, men man måste tänka realistiskt och inse att det nog ändå inte är nåt för oss. Jag vill fortfarande hellre ha drömplejset. Det ligger mer avsides och trots att det inte finns några affärer på en halvmils avstånd så bodde jag nog hellre där. Katterna hade haft det mycket friare också. Vi måste ju tänka på dem med.
Så vi fortsätter vår jakt på en fin gård.

…men visst ser det himla fint ut…