Odlingstider och sånt

Idag är det första maj. Det blev ingen majbrasa i år…heller. För oss är det ju ingen skillnad, vi har ju slutat gå på såna event. Vi är alldeles för bekväma för att idas åka iväg och stå och titta på en brasa, höra lite vårsång – som i och för sej hade varit enda anledningen till att jag for – och frysa bredvid en hoper främlingar. Det ger som inget längre. Been there, done that.
Fast kanske att jag är mer för såna saker än Håkan. Han hatar sånt, så då blir det att jag inte heller tycker det är så kul. Jag är ambivert. Jag vill inte umgås så mycket, men har inget emot att vara bland folk på olika tillställningar o dylikt. Jag hatar inte människor, jag vill bara inte ha dem nära inpå. Om ni förstår.

Det är odlingstider. Håkan har sått frön från pysslingkrage och grusnejlika, som jag tog från blommorna i höstas, och de har börjat titta upp nu. Jag tog frön från millionbells också, borde nog så såna med. Jag har dem här, på min gata i stan där jag bor, så jag kan ju så dem i krukor här. Då slipper han hämta från Jokkmokk. Det är ju rätt så kul. Annars är jag ingen trädgårdsfantast, som ni säkert räknat ut redan.

Alma fick sova ensam här en natt, för första gången. Från kvart över tre på natten. Jag låg på min luftmadrass, ni vet såna där tjocka som är så behagliga och sköna, och plötsligt vaknar jag till av att det liksom smackar till i den och sen hörs ett evigt
pfffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh.
Jag skyndade mej upp, innan det blev så lite luft så man ligger där och kravlar som en skalbagge på rygg, rafsade åt mej täcke och kuddar och tassade ut till sovrummet. Alma satt kvar och tittade förundrat på stället där det pysande ljudet kom – det var ju förstås hon som åstadkommit hålet – men efter en stund satt hon vid nätdörren och jamade ut sin klagosång. “Varför lämnade du meeeej?” Fast det varade inte så länge. Hon brukar acceptera situationen rätt så snabbt så det dröjde inte så länge innan hon tystnade och somnade hon med.

Idag är det strålande sol, men även lite disigt, och verkar vindstilla, så vi ska gå en promenix när Håkan kommer. Han har åkt hem en sväng, men blir inte kvar så länge. Jag ska gå och äta frukost och fixa mej i ordning för denna dag. Skönt med ledig fredag.