Jag var till sjukhuset igår. Kollade hjärtat. Jag fick en kanyl i höger armveck och först kollade han hjärtat i vila med ultraljud. Sedan sprutade han i lite kontrastvätska och jag fick en stressboll att klämma på under hela undersökningen. Jag fick förstås vila emellanåt ifall det blev jobbigt för handen, men jag klarade av att klämma hela tiden. Det varade i sex minuter från det han gav mej droppet som satte igång hjärtat i arbete.
Det var inte alls som man berättat åt mej. Det kan ju bero på att det kanske inte alls är nåt fel på mitt hjärta, eller att jag har bra kondition, jag vet inte, men jag blev inte ens andfådd. Det kändes ungefär som att andas medan man spänner magmusklerna mycket. Aningen ansträngt, men inte alls andfått. Jag kunde andas genom näsan. Inte heller kände jag hjärtat slå, ni vet som när man har sprungit, men jag kände pulsen i halsen.
Det gick jättebra och det verkar inte vara nåt fel, inte vad han såg, eller åtminstone sa. Men det är ju hjärtspecialisten som ska analysera bilderna och jag får veta resultatet brevledes senare.
Skönt att ha det bortgjort. Det är ju inget man längtar till iallafall. Och tur det var gratis.

…det är nog säkert hormonerna som spökar så hjärtat är lite i olag…ingen fara med mej…