Förra veckan hade vi regn å rusk. Julpyntet i skyltfönstren kunde inte hjälpa julkänslorna på traven. De ville inte infinna sej.

Tomtarna i stadsparken stod återigen på “konstgjord” snö, för att få lite vinter-feeling.

Granens grenar tyngdes inte ner av snö, utan duschades lätt av strilande regn.

Men så var vi till min kära mor, som hade så fint å julpyntat i sitt hus. Å vi åt lutfisk, på gammalt traditionellt vis, å där började jag få ett litet julpirr i magen.

Dagen efter var det första advent å jag julpyntade mitt hem å kände ännu mer jul i  kroppen.

Å i morse, när jag steg ut genom porten, å såg all snön, som inte slaskade alls utan låg där så pudrig å fin, då var jullyckan gjord.

Å den försvann inte under dagen, utan det fortsatte att snöa, de få minusgraderna till trots.

Det är min tid nu. Jag älskar det. Nu är det jul!

…Vilma undrar nog vilket paket som är hennes…