Vilma har legat å sovit i Håkans säng nu flera dagar i rad. Alltså, inte oavbrutet, men hon har lixom fått en liten favvoplats där å då tror ju Håkan genast att det måste betyda nåt.

– Ååååh, utbrister han, vad hon måste älska sin pappa! Hon vill ju ligga där det luktar pappa, förkunnar han när jag säger att det inte behöver betyda nåt bara för att hon ligger där.
Jo, men visst. Nog älskar hon sin far alltid. Å sin mor. Å sin bror.

…men han får väl tro att han är nåt alldeles speciellt för den lilla häxmajan…